Tummen är ur

och hjärnan skriker efter kolhydrater.

GI

Jag har tagit ett beslut att ge mig på GI igen. Denna gång handlar det faktiskt inte om viktnedgång även om det är en välkommen bieffekt utan snarare om socker. Jag har funderat mycket på mitt svängande från smal träningsfreek till fet soffpotatis och har kommit fram till att jag har ett problem med socker. Inte bara som godisgris med dålig självdiciplin utan en mycket högre nivå. Jag är sockerberoende och har ett sockermissbruk! Vem har inte det, kan man tycka då. Och visst är det så att många har problem med socker. Det är gott, finns i mycket annat gott, är beroendeframkallande och uppiggande. Men jag tror ändå att jag tillhör den där kategorin som har ett problem.

Så vad är socker för mig och hur påverkar det mig? Jag älskar ju godis i alla former och äter massor. Men jag äter inte bara för mycket utan kan periodvis äta trotts att jag inte är sugen eller till och med fast jag känner att jag mår illa. Men jag fortsätter trycka in. Nästan som ett tvång. Och det känns mer som en psykisk handling än ett godissug. Det gör också att jag äter mer av annat som chips, snacks, skräpmat, mm och det förvärrar ju situationen ännu mer. Jag antar att jag använder sockret som någon slags medicinering men jag har ingen aning mot vad. Kanske sover jag för lite? Kanske är jag stressad på jobbet? Oavsett så måste jag nog lösa den frågan också för att få bukt med behovet och sluta falla dit hela tiden.

Resultatet av allt socker förutom den uppenbara viktökningen är kronisk trötthet, huvudvärk, muskelvärk, slöhet, apati, lättstressad, lätt gråten, deppig, värre PMS, torr hud, mm bland många andra symptom. Jag trodde allt detta berodde på annat. Jag menar vem är inte trött ibland. Men när jag insåg att jag under mina mer "duktiga" perioder med bättre mat inte hade dessa problem och sen läste lite om sockerberoende på nätet så känns det som det är en rätt trolig diagnos. Visst kan jag ha fel men jag tänkte att jag tar en sväng med GI igen för att angripa mitt sockersug. För även om det inte skulle hjälpa alla symptom så kommer jag att tappa några kilon och bli av med sockersuget som gör att jag åker dit igen. Och det är bara bra att äta mindre socker. Jag tror också att oavsett ska jag nog ha samma inställning till socker som en nykter alkoholist har till sprit - nolltollerans. Många anser ju att man ska unna sig ibland och det tycker jag med men inte socker. De undantagen är ödesdigra för mig.

Att hantera detta socialt kommer nog bli den största utmaningen för mig. Så länge jag själv väljer vad jag äter och har bestämt att nu jäklar är det sockerfritt så vet jag att jag lyckas. Tungt i en vecka eller två men sen blir det lättare. Men när man exkluderar viss mat så där som jag kommer göra nu och särskillt i början när det är INGA kolhydrater så kommer jag att hamna i situationer som pressar mig. Jag avskyr att vara till besvär så att be om annat eller att säga nej till vissa saker kommer ta emot. Kanske så pass mycket att jag kommer undvika sociala sammankomster. Och i slutet av det hårdaste perioden så är en utlandsresa bokad. Hur det ska gå vet jag inte men det ska gå!!

HÅLL TILL HÖÖÖÖGER!!

Jag är ganska övertygad om att vi bor i ett land med högertrafik. Eftersom jag inte har körkort så kan jag inte svära på det men jag är ändå gaaaaaanska säker. Och jag vet inte om jag gör ett misstag i att anta att det gäller alla som deltar i trafiken. Så om det då är självklart att hålla till höger när man kör eller cyklar varför är det då så jäkla svårt för folk att hålla till höger när man springer eller går?? Och springer du ett lopp brukar arrangörerna upprepade gånger be deltagarna att hålla till höger och springa om till vänster. Men även det verkar jätte svårt att greppa. Aaarrghhh!!! Håll till höger!!!

Nytt ansikte

Semester! Hur underbart är inte långa, många dagar av ledighet? Dagar som man kan tillbringa med de aktiviteter man tycker bäst om. Tyvärr har det i mitt fall inte inneburit träning men en massa annan nytta har jag hunnit med. Bla annat har jag gett även denna blogg ett nytt utseende. Kanske inte något som är relevant för min hälsa precis men det var skoj och vem vet, kanske även lite motiverande ;-)

Jag är en periodare och har så svårt att hålla kvar vid (bra) rutiner. Men jag känner att jag måste få någon slags hållbarhet i min träning. Jag har periodvis tränat mycket intensivt för att sedan gå över till ingenting och det är inte så konstruktivt. Men jag har en ide :-) Jag sätter upp mål varje månad med "pengar" i belöning och med det jag lyckas skrapa ihop får jag gå på SPA för. Det kan ju inte bli bättre :-)

Det som gör mig mest besviken över mitt pendlande och som är jobbigast är viktökningen. Det kanske inte är själva ökningen i sig som är värst för jag vet att jag kan gå ner igen utan det är att jag även vet att jag förmodligen kommer att gå upp igen efter det. Och jag är övertygad om att mina viktökningar är lika slitande på kroppen som minskningarna är. Det här är något jag verkligen måste ta tag i och jag tror att det handlar inte om min mat och min träning utan om insidan. Det går djupare än vad man ser så det kommer att krävas en hel del mentalt arbete också. Balans är mitt ledord och mitt mål.