Varje månad vill jag ha satta mål. Nu är ju december inte en del av 2013 (än på ett tag iallafall) men jag tänkte ändå att "varför vänta när jag kan börja nu istället för sen?". Det är ju alla dessa sen som har fått mig dit jag är just nu. Så jag smygstartar lite smått. Väldigt smått visserligen för jag kan inte röra mig nämnvärt med foglossning, gravid kulan och allt för många extra kilon. Men jag kan börja få in rutinen med träning jag faktiskt kan utföra OCH desperat kommer behöva efter förlossningen. KNIP! Decembers träningstema är att börja knipa. Målet är att hitta musklerna, orka knipa och göra det regelbundet 3-4 ggr per dag.
Även viss ändring av det jag äter skall ske. Jag har som sagt ett stort sockermissbruk och det ska jag ta tag i. Jag tänker dock inte bli extrem så här precis innan jul. Och jag vet också hur dåligt jag brukar må när jag slutar med socker och det vill jag inte utsätta mig för i slutet av min graviditet. Alltså slutar jag inte helt nu men jag drar ner. All läsk ska bort och socker i te. Nu gäller vatten, mjölk, jos (max 1 glas till frukost), te och kaffe (nån liten kopp i veckan).
Jag tar ju inte i så jag spricker precis men jag startar iallafall. Högre växlar läggs i efter förlossningen.
Visar inlägg med etikett sockerberoende. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sockerberoende. Visa alla inlägg
lördag, december 01, 2012
torsdag, november 29, 2012
2013
Vi har snart ett helt nytt år framför oss. Det är bara de sista kalla grå dagarna i november kvar, sen den stressade längtan fram till jul, och så är det helt plötsligt 2013. Hur gick det till?
Hur som helst så har jag ett spännande år framför mig. Förhoppningsvis ett härligt år men jag misstänker även en massa jobb och hårt arbete. Detta säger jag av 2 anledningar.
För det första så är jag gravid. Jag börjar närma mig slutet och är beräknad till 23 januari vilket innebär allt från 9 januari till 6 februari. I början av 2013 med andra ord. Planen är att vara hemma hela 2013 från jobbet men om det är hållbart ekonomiskt får tiden utvisa. Det är planen just nu iallafall. Det här blir lite att börja om för oss. Vi har en 6-åring redan och hade liksom fallit in i en bra vardagslunk med ett lungt och relativt självgående barn som sover på nätterna. Men vi kände att ska det bli fler så måste vi göra det nu. Tiden rinner iväg så snabbt. Så nu kommer äntligen en 2:a med nattvak, snor, blöjjor, allt ömtåligt på rätt höjd, grindar i trappan och lås på lådor. Som sagt mycket jobb och lite sömn men en himla massa kärlek ocj mys också förståss. Jag vet också av erfarenhet att man är inte ledig när man är "föräldraledig" så hur jag ska få tid och ork till mitt andra projekt vet jag inte men det bara ska gå!
Som gravid mår jag väldigt bra. Nästan oförskämt bra. Och jag längtar inte nämnvärt efter att det ska ta slut även om jag självklart ser fram emot resultatet i januari. Jag har de mesta av de vanliga krämporna som gravida har men jag blir så lycklig varje gång det sparkar och jag vet att jag kommer att sakna det när magen är tom. Det lilla livet där inne som påminner oss om sin närvaro men som vi just nu inte vet något om. Och jag vet ju också att det (förmodligen) är sista gången. Så jag njuter. Men när den lilla personen där inne kommer ut ändras allt. Jag är inte längre gravid och strålande utan fet, sladdrig och otränad. Och det är klart att jag har en gilltig anledning och inte ska behöva skämmas för det. Men det är endå skillnad. Dessutom kan jag inte skylla på min graviditet för sladdret fanns där redan innan. Visserligen i mindre skala men ändå. Så när ungen är ute och när jag är något återhämtad så kommer mitt fysiska liv att ändras fullständigt.
Jag är ingen fotomodell och har aldrig varit. Jag är dessutom helt på det klara med att jag aldrig någonsin kommer att bli en. Jag är inte drabbad av gravidfetma panik och skiter fullständigt i bikinisäsongen som närmar sig eller vad folk tycker om hur jag ser ut. Jag är fin precis som jag är. MEN jag är inte frisk. Och det är det friska jag är ute efter.
Mitt mål för 2013 är styrka och hälsa. Jag vill bli stark och smidig. Känna mig bekväm i mina kläder, slippa gnälliga knän och kunna springa till bussen utan att vilja kräkas. Jag ska satsa på löpning och styrketräning. Jag vill slippa bli deprimerad utan att förstå varför, kanske bli av med min allergi, orka leka med B och hennes nya syskon. Och jag längtar efter och saknar den eufori jag kände vid träning för några år sedan. Kilona ska bort för att de hindrar mig och inte för att bli äckligt spinkig. Jag satsar hellre på biffig brud än anorektiker. Jag ska inte leta genvägar och enkla fixar. Istället skall alla ovanor ändras till bra vanor, bra mat och fysisk aktivitet. Jag ska inte tappa några kilon, jag ska ändra mitt liv. Göra det som är bra, inte det jag är sugen på.
Vägen dit.
Mina matvanor kommer läggas om helt. Inte äta mindre utan rätt. Socker kommer att uteslutas fullständigt för jag är helt klart en sockermissbrukare med en missbrukares alla symptom. Träningen startar samma dag som förlossningen i den mån jag kan och med konstant ökning efter förmåga. Efter 6 veckors kontrollen och om den är ok börjar hård träning. Power Walks med barnvagn, hemma träning, löpning, styrketräning på gymmet. Delmål med belöningar.
2013 here I come!!
För det första så är jag gravid. Jag börjar närma mig slutet och är beräknad till 23 januari vilket innebär allt från 9 januari till 6 februari. I början av 2013 med andra ord. Planen är att vara hemma hela 2013 från jobbet men om det är hållbart ekonomiskt får tiden utvisa. Det är planen just nu iallafall. Det här blir lite att börja om för oss. Vi har en 6-åring redan och hade liksom fallit in i en bra vardagslunk med ett lungt och relativt självgående barn som sover på nätterna. Men vi kände att ska det bli fler så måste vi göra det nu. Tiden rinner iväg så snabbt. Så nu kommer äntligen en 2:a med nattvak, snor, blöjjor, allt ömtåligt på rätt höjd, grindar i trappan och lås på lådor. Som sagt mycket jobb och lite sömn men en himla massa kärlek ocj mys också förståss. Jag vet också av erfarenhet att man är inte ledig när man är "föräldraledig" så hur jag ska få tid och ork till mitt andra projekt vet jag inte men det bara ska gå!
Som gravid mår jag väldigt bra. Nästan oförskämt bra. Och jag längtar inte nämnvärt efter att det ska ta slut även om jag självklart ser fram emot resultatet i januari. Jag har de mesta av de vanliga krämporna som gravida har men jag blir så lycklig varje gång det sparkar och jag vet att jag kommer att sakna det när magen är tom. Det lilla livet där inne som påminner oss om sin närvaro men som vi just nu inte vet något om. Och jag vet ju också att det (förmodligen) är sista gången. Så jag njuter. Men när den lilla personen där inne kommer ut ändras allt. Jag är inte längre gravid och strålande utan fet, sladdrig och otränad. Och det är klart att jag har en gilltig anledning och inte ska behöva skämmas för det. Men det är endå skillnad. Dessutom kan jag inte skylla på min graviditet för sladdret fanns där redan innan. Visserligen i mindre skala men ändå. Så när ungen är ute och när jag är något återhämtad så kommer mitt fysiska liv att ändras fullständigt.
Jag är ingen fotomodell och har aldrig varit. Jag är dessutom helt på det klara med att jag aldrig någonsin kommer att bli en. Jag är inte drabbad av gravidfetma panik och skiter fullständigt i bikinisäsongen som närmar sig eller vad folk tycker om hur jag ser ut. Jag är fin precis som jag är. MEN jag är inte frisk. Och det är det friska jag är ute efter.
Mitt mål för 2013 är styrka och hälsa. Jag vill bli stark och smidig. Känna mig bekväm i mina kläder, slippa gnälliga knän och kunna springa till bussen utan att vilja kräkas. Jag ska satsa på löpning och styrketräning. Jag vill slippa bli deprimerad utan att förstå varför, kanske bli av med min allergi, orka leka med B och hennes nya syskon. Och jag längtar efter och saknar den eufori jag kände vid träning för några år sedan. Kilona ska bort för att de hindrar mig och inte för att bli äckligt spinkig. Jag satsar hellre på biffig brud än anorektiker. Jag ska inte leta genvägar och enkla fixar. Istället skall alla ovanor ändras till bra vanor, bra mat och fysisk aktivitet. Jag ska inte tappa några kilon, jag ska ändra mitt liv. Göra det som är bra, inte det jag är sugen på.
Vägen dit.
Mina matvanor kommer läggas om helt. Inte äta mindre utan rätt. Socker kommer att uteslutas fullständigt för jag är helt klart en sockermissbrukare med en missbrukares alla symptom. Träningen startar samma dag som förlossningen i den mån jag kan och med konstant ökning efter förmåga. Efter 6 veckors kontrollen och om den är ok börjar hård träning. Power Walks med barnvagn, hemma träning, löpning, styrketräning på gymmet. Delmål med belöningar.
2013 here I come!!
tisdag, september 06, 2011
GI
Jag har tagit ett beslut att ge mig på GI igen. Denna gång handlar det faktiskt inte om viktnedgång även om det är en välkommen bieffekt utan snarare om socker. Jag har funderat mycket på mitt svängande från smal träningsfreek till fet soffpotatis och har kommit fram till att jag har ett problem med socker. Inte bara som godisgris med dålig självdiciplin utan en mycket högre nivå. Jag är sockerberoende och har ett sockermissbruk! Vem har inte det, kan man tycka då. Och visst är det så att många har problem med socker. Det är gott, finns i mycket annat gott, är beroendeframkallande och uppiggande. Men jag tror ändå att jag tillhör den där kategorin som har ett problem.
Så vad är socker för mig och hur påverkar det mig? Jag älskar ju godis i alla former och äter massor. Men jag äter inte bara för mycket utan kan periodvis äta trotts att jag inte är sugen eller till och med fast jag känner att jag mår illa. Men jag fortsätter trycka in. Nästan som ett tvång. Och det känns mer som en psykisk handling än ett godissug. Det gör också att jag äter mer av annat som chips, snacks, skräpmat, mm och det förvärrar ju situationen ännu mer. Jag antar att jag använder sockret som någon slags medicinering men jag har ingen aning mot vad. Kanske sover jag för lite? Kanske är jag stressad på jobbet? Oavsett så måste jag nog lösa den frågan också för att få bukt med behovet och sluta falla dit hela tiden.
Resultatet av allt socker förutom den uppenbara viktökningen är kronisk trötthet, huvudvärk, muskelvärk, slöhet, apati, lättstressad, lätt gråten, deppig, värre PMS, torr hud, mm bland många andra symptom. Jag trodde allt detta berodde på annat. Jag menar vem är inte trött ibland. Men när jag insåg att jag under mina mer "duktiga" perioder med bättre mat inte hade dessa problem och sen läste lite om sockerberoende på nätet så känns det som det är en rätt trolig diagnos. Visst kan jag ha fel men jag tänkte att jag tar en sväng med GI igen för att angripa mitt sockersug. För även om det inte skulle hjälpa alla symptom så kommer jag att tappa några kilon och bli av med sockersuget som gör att jag åker dit igen. Och det är bara bra att äta mindre socker. Jag tror också att oavsett ska jag nog ha samma inställning till socker som en nykter alkoholist har till sprit - nolltollerans. Många anser ju att man ska unna sig ibland och det tycker jag med men inte socker. De undantagen är ödesdigra för mig.
Att hantera detta socialt kommer nog bli den största utmaningen för mig. Så länge jag själv väljer vad jag äter och har bestämt att nu jäklar är det sockerfritt så vet jag att jag lyckas. Tungt i en vecka eller två men sen blir det lättare. Men när man exkluderar viss mat så där som jag kommer göra nu och särskillt i början när det är INGA kolhydrater så kommer jag att hamna i situationer som pressar mig. Jag avskyr att vara till besvär så att be om annat eller att säga nej till vissa saker kommer ta emot. Kanske så pass mycket att jag kommer undvika sociala sammankomster. Och i slutet av det hårdaste perioden så är en utlandsresa bokad. Hur det ska gå vet jag inte men det ska gå!!
Så vad är socker för mig och hur påverkar det mig? Jag älskar ju godis i alla former och äter massor. Men jag äter inte bara för mycket utan kan periodvis äta trotts att jag inte är sugen eller till och med fast jag känner att jag mår illa. Men jag fortsätter trycka in. Nästan som ett tvång. Och det känns mer som en psykisk handling än ett godissug. Det gör också att jag äter mer av annat som chips, snacks, skräpmat, mm och det förvärrar ju situationen ännu mer. Jag antar att jag använder sockret som någon slags medicinering men jag har ingen aning mot vad. Kanske sover jag för lite? Kanske är jag stressad på jobbet? Oavsett så måste jag nog lösa den frågan också för att få bukt med behovet och sluta falla dit hela tiden.
Resultatet av allt socker förutom den uppenbara viktökningen är kronisk trötthet, huvudvärk, muskelvärk, slöhet, apati, lättstressad, lätt gråten, deppig, värre PMS, torr hud, mm bland många andra symptom. Jag trodde allt detta berodde på annat. Jag menar vem är inte trött ibland. Men när jag insåg att jag under mina mer "duktiga" perioder med bättre mat inte hade dessa problem och sen läste lite om sockerberoende på nätet så känns det som det är en rätt trolig diagnos. Visst kan jag ha fel men jag tänkte att jag tar en sväng med GI igen för att angripa mitt sockersug. För även om det inte skulle hjälpa alla symptom så kommer jag att tappa några kilon och bli av med sockersuget som gör att jag åker dit igen. Och det är bara bra att äta mindre socker. Jag tror också att oavsett ska jag nog ha samma inställning till socker som en nykter alkoholist har till sprit - nolltollerans. Många anser ju att man ska unna sig ibland och det tycker jag med men inte socker. De undantagen är ödesdigra för mig.
Att hantera detta socialt kommer nog bli den största utmaningen för mig. Så länge jag själv väljer vad jag äter och har bestämt att nu jäklar är det sockerfritt så vet jag att jag lyckas. Tungt i en vecka eller två men sen blir det lättare. Men när man exkluderar viss mat så där som jag kommer göra nu och särskillt i början när det är INGA kolhydrater så kommer jag att hamna i situationer som pressar mig. Jag avskyr att vara till besvär så att be om annat eller att säga nej till vissa saker kommer ta emot. Kanske så pass mycket att jag kommer undvika sociala sammankomster. Och i slutet av det hårdaste perioden så är en utlandsresa bokad. Hur det ska gå vet jag inte men det ska gå!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)