Vi har snart ett helt nytt år framför oss. Det är bara de sista kalla grå dagarna i november kvar, sen den stressade längtan fram till jul, och så är det helt plötsligt 2013. Hur gick det till?
Hur som helst så har jag ett spännande år framför mig. Förhoppningsvis ett härligt år men jag misstänker även en massa jobb och hårt arbete. Detta säger jag av 2 anledningar.
För det första så är jag gravid. Jag börjar närma mig slutet och är beräknad till 23 januari vilket innebär allt från 9 januari till 6 februari. I början av 2013 med andra ord. Planen är att vara hemma hela 2013 från jobbet men om det är hållbart ekonomiskt får tiden utvisa. Det är planen just nu iallafall. Det här blir lite att börja om för oss. Vi har en 6-åring redan och hade liksom fallit in i en bra vardagslunk med ett lungt och relativt självgående barn som sover på nätterna. Men vi kände att ska det bli fler så måste vi göra det nu. Tiden rinner iväg så snabbt. Så nu kommer äntligen en 2:a med nattvak, snor, blöjjor, allt ömtåligt på rätt höjd, grindar i trappan och lås på lådor. Som sagt mycket jobb och lite sömn men en himla massa kärlek ocj mys också förståss. Jag vet också av erfarenhet att man är inte ledig när man är "föräldraledig" så hur jag ska få tid och ork till mitt andra projekt vet jag inte men det bara ska gå!
Som gravid mår jag väldigt bra. Nästan oförskämt bra. Och jag längtar inte nämnvärt efter att det ska ta slut även om jag självklart ser fram emot resultatet i januari. Jag har de mesta av de vanliga krämporna som gravida har men jag blir så lycklig varje gång det sparkar och jag vet att jag kommer att sakna det när magen är tom. Det lilla livet där inne som påminner oss om sin närvaro men som vi just nu inte vet något om. Och jag vet ju också att det (förmodligen) är sista gången. Så jag njuter. Men när den lilla personen där inne kommer ut ändras allt. Jag är inte längre gravid och strålande utan fet, sladdrig och otränad. Och det är klart att jag har en gilltig anledning och inte ska behöva skämmas för det. Men det är endå skillnad. Dessutom kan jag inte skylla på min graviditet för sladdret fanns där redan innan. Visserligen i mindre skala men ändå. Så när ungen är ute och när jag är något återhämtad så kommer mitt fysiska liv att ändras fullständigt.
Jag är ingen fotomodell och har aldrig varit. Jag är dessutom helt på det klara med att jag aldrig någonsin kommer att bli en. Jag är inte drabbad av gravidfetma panik och skiter fullständigt i bikinisäsongen som närmar sig eller vad folk tycker om hur jag ser ut. Jag är fin precis som jag är. MEN jag är inte frisk. Och det är det friska jag är ute efter.
Mitt mål för 2013 är styrka och hälsa. Jag vill bli stark och smidig. Känna mig bekväm i mina kläder, slippa gnälliga knän och kunna springa till bussen utan att vilja kräkas. Jag ska satsa på löpning och styrketräning. Jag vill slippa bli deprimerad utan att förstå varför, kanske bli av med min allergi, orka leka med B och hennes nya syskon. Och jag längtar efter och saknar den eufori jag kände vid träning för några år sedan. Kilona ska bort för att de hindrar mig och inte för att bli äckligt spinkig. Jag satsar hellre på biffig brud än anorektiker. Jag ska inte leta genvägar och enkla fixar. Istället skall alla ovanor ändras till bra vanor, bra mat och fysisk aktivitet. Jag ska inte tappa några kilon, jag ska ändra mitt liv. Göra det som är bra, inte det jag är sugen på.
Vägen dit.
Mina matvanor kommer läggas om helt. Inte äta mindre utan rätt. Socker kommer att uteslutas fullständigt för jag är helt klart en sockermissbrukare med en missbrukares alla symptom.
Träningen startar samma dag som förlossningen i den mån jag kan och med konstant ökning efter förmåga. Efter 6 veckors kontrollen och om den är ok börjar hård träning. Power Walks med barnvagn, hemma träning, löpning, styrketräning på gymmet.
Delmål med belöningar.
2013 here I come!!
